UPPFÖLJNINGEN AV HATBROTT I FINLAND
HATBROTT OCH HATRETORIK
Med hatbrott avses ett brott vars motiv är fördomar eller fientlighet mot offrets antagna eller faktiska etniska eller nationella bakgrund, religiösa övertygelse eller livsåskådning, sexuella läggning, könsidentitet, könsuttryck eller till exempel funktionsnedsättning. Hatmotiv kan vara straffskärpande.
Hatretorik kan vara ett brott enligt strafflagen, diskriminering som förbjuds i diskrimineringslagen eller jämställdhetslagen eller uttalanden som annars är allmänt skadliga.
PÅ VILKET SÄTT FÖLJS HATBROTT OCH HATRETORIK UPP?
I Finland följs hatbrott upp utifrån polisens riksomfattande brottsanmälningsuppgifter. Hatbrott som kommit till polisens kännedom har följts upp i över 20 år. Uppföljningen av rasistiska brott utvidgades till uppföljning av hatbrott år 2009. Polisyrkeshögskolan publicerar årligen i oktober–november en rapport om det föregående årets polisanmälningar. I den senaste rapporten behandlas år 2017.
Åklagarna och domstolarna publicerar inte regelbundet statistik över hatbrott. Ur justitieförvaltningens system kan man dock få fram alla de fall som polisen klassificerat som hatbrott. I en promemoria om nuläget i fråga om rapporteringen av hatbrott och utmaningarna i uppföljningen finns information om fall som behandlats vid tingsrätterna 2013–2017 (på finska).
AKTUELL FORSKNING
FORSKNING KRING HATRETORIK SOM SYFTAR TILL ATT PÅVERKA BESLUTSFATTANDET I SAMHÄLLET
Hatretorik undersöks inom ramen för ett forskningsprojekt som gäller hatretorik som syftar till att påverka beslutsfattandet i samhället. Undersökningen utgår från offrens erfarenheter och bygger på genomgång av sådana meddelanden i digitala medier som innehåller hatretorik. I undersökningen tillämpas både kvantitativa och kvalitativa metoder. Syftet med forskningsprojektet är att få en uppfattning om omfattningen, karaktären och konsekvenserna av hatretorik som påverkar beslutsfattandet.
UNDERRAPPORTERING BEROR PÅ MISSTRO MOT POLISEN
En rapport från mars 2019 om offrens erfarenheter av hatbrott i Finland 2014–2018 visar att endast en liten del har anmält hatbrott till polisen. Den främsta anledningen till att hatbrott inte anmäls till polisen är misstro mot polisens verksamhet i hatbrottsfall. Många svar tyder också på frustration och avtrubbning samt rädsla och ångest.
Hälften av respondenterna uppgav att de blivit utsatta för verbala kränkningar. Andra vanliga typer av brott var misshandel och diskriminering.
Det vanligaste hatmotivet som framkom i samband med brott var hudfärg och etnisk eller nationell bakgrund. Det näst vanligaste motivet var religion eller övertygelse. Nästan lika många anmälningar gjordes om brott som hade koppling till sexuell läggning.
HATRETORIK OCH TRAKASSERIER PÅVERKAR OFFRETS ALLMÄNNA TRYGGHETSKÄNSLA
Uppföljningsgruppen för diskriminering har i sin rapport från 2016 utrett hur hatretorik och trakasserier påverkar olika minoritetsgrupper. Enligt utredningen hade 20–30 procent blivit utsatta för hatretorik och trakasserier mer än en gång i månaden.
Största delen av respondenterna hade inte anmält incidenterna, eftersom de inte trodde att någon skulle ingripa (65 procent) eller att det gick att göra något åt saken (48 procent). Hatretorik och trakasserier anmäldes vanligtvis till polisen.
Trakasserier och hatretorik förekom vanligtvis på gator, på parkeringsplatser, i parker och på andra offentliga platser. Det näst vanligaste stället var internet, allmänna diskussionsforum och Facebook. Det tredje vanligaste stället var kaféer, restauranger och barer, och det fjärde vanligaste kollektivtrafik.
Hatretorik och trakasserier har påverkat starkast den allmänna trygghetskänslan (61 procent) och den psykiska hälsan (52 procent). Hos närmare en tredjedel har de också påverkat förtroendet för myndigheterna. Över hälften av dem som deltog i undersökningen berättade att de av rädsla för trakasserier eller hatretorik undviker vissa ställen eftersom de tillhör en minoritet.