VAD BETYDER LIKABEHANDLING?

Grundläggande rättigheter enligt grundlagen (731/1999)
Finlands nya grundlag trädde i kraft den 1 mars 2000. Enligt grundlagen är alla lika inför lagen. I 6 § grundlagen föreskrivs också om ett allmänt förbud mot diskriminering. 

Diskrimineringslagen (1325/2014)
Syftet med diskrimineringslagen är att främja likabehandling och förebygga diskriminering samt att effektivisera rättssäkerheten för den som utsatts för diskriminering. Enligt lagen är myndigheter, utbildningsanordnare och arbetsgivare skyldiga att bedöma hur likabehandling förverkligas i deras verksamhet. En myndighet, utbildningsanordnare och arbetsgivare som regelbundet har minst 30 anställda ska utifrån en bedömning utarbeta en plan (likabehandlingsplan) för de åtgärder som behövs för att främja likabehandling.

Lagen förbjuder direkt och indirekt diskriminering, trakasserier, vägran att göra rimliga anpassningar och instruktioner eller befallningar att diskriminera. Också diskriminerande platsannonser är förbjudna enligt lag. Förbjudna diskrimineringsgrunder är ålder, ursprung, nationalitet, språk, religion, övertygelse, åsikt, politisk verksamhet, fackföreningsverksamhet, familjeförhållanden, hälsotillstånd, handikapp, sexuell läggning och någon annan omständighet som gäller den enskilde som person. Diskriminering är förbjuden oberoende av om den grundar sig på ett faktum eller ett antagande i fråga om personen själv eller någon annan.

Lagen om jämställdhet mellan kvinnor och män(609/1986)
Syftet med jämställdhetslagen är att förebygga diskriminering på grund av kön och främja jämställdheten mellan kvinnor och män samt att i detta syfte förbättra kvinnans ställning särskilt i arbetslivet. Lagen syftar också till att förebygga diskriminering på grund av könsidentitet eller könsuttryck.

Strafflagen (39/1889)
Straffen för brott mot diskrimineringsförbudet döms ut enligt strafflagen. I 11 kap. 9 § i strafflagen föreskrivs om ett omfattande förbud mot diskriminering. I 47 kap. 3 § i strafflagen ingår ett förbud mot diskriminering i arbetslivet.

Lagen om patientens ställning och rättigheter (785/1992)
Alla som varaktigt bor i Finland har utan diskriminering och inom gränserna för hälso- och sjukvårdens resurser rätt till hälso- och sjukvård. Enligt lagen ska patientens religion och övertygelse samt kulturella bakgrund i mån av möjlighet beaktas i ordnandet av vården.

Lagen om klientens ställning och rättigheter inom socialvården (812/2000)
Klienten har rätt att av den som tillhandahåller socialvården få högklassig socialvård och ett gott bemötande utan diskriminering. Klienten ska bemötas så att hans eller hennes människovärde inte kränks och så att hans eller hennes övertygelse och integritet respekteras.

Arbetsavtalslagen (55/2001)
Arbetsgivaren ska bemöta arbetstagarna opartiskt och ingen får särbehandlas på grund av ursprung, religion, ålder, politisk verksamhet eller fackföreningsverksamhet eller någon annan omständighet.

Förvaltningslagen (434/2003)
Syftet med förvaltningslagen är att genomföra och främja god förvaltning samt rättsskydd i förvaltningsärenden. Lagens syfte är också att främja kvalitet och gott resultat i fråga om den service förvaltningen tillhandahåller. Myndigheternas åtgärder ska vara opartiska och stå i rätt proportion till sitt syfte.

Statstjänstemannalagen (750/1994)
Syftet med statstjänstemannalagen är att säkerställa att statens uppgifter sköts på ett resultatgivande och ändamålsenligt sätt samt så att kraven på rättssäkerhet uppfylls och att säkerställa tjänstemannens rättigheter i förhållande till arbetsgivaren. Lagen tryggar att tjänstemännen bemöts opartiskt så att ingen utan fog särbehandlas på grund av börd, etniskt ursprung, nationalitet, kön, religion, övertygelse, funktionshinder, ålder, politisk verksamhet eller fackföreningsverksamhet eller någon annan därmed jämförbar omständighet.

Lagen om kommunala tjänsteinnehavare (304/2003) 
Enligt lagen får arbetsgivaren inte vid anställning i tjänsteförhållande eller under ett tjänsteförhållande utan godtagbart skäl särbehandla sökande eller tjänsteinnehavare på grund av ålder, hälsotillstånd, handikapp, nationellt eller etniskt ursprung, nationalitet, sexuell läggning, språk, religion, åsikt, övertygelse, familjeförhållanden, fackföreningsverksamhet, politisk verksamhet eller någon annan därmed jämförbar omständighet.

Lagen om grundläggande utbildning (628/1998)
Enligt lagen ska utbildningen främja bildningen och jämlikheten i samhället och elevernas förutsättningar att delta i utbildning och i övrigt utveckla sig själva under sin livstid.

Utlänningslagen (301/2004)
Syftet med lagen är att genomföra och främja god förvaltning samt rättsskydd i utlänningsärenden. Syftet med lagen är dessutom att främja reglerad invandring och internationellt skydd med respekterande av de mänskliga rättigheterna och de grundläggande fri- och rättigheterna samt med beaktande av internationella fördrag som är förpliktande för Finland.

Lagen om främjande av integration (1386/2010)
Syftet med denna lag är att stödja och främja integration och invandrares möjligheter att aktivt delta i samhällsverksamheten i Finland. Lagens syfte är dessutom att främja jämlikhet och likabehandling och en positiv växelverkan mellan olika befolkningsgrupper.

Den finska lagstiftningen om diskrimineringsförbud bygger på internationella konventioner om mänskliga rättigheter, såsom konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter (FördrS 7-8/1976), den europeiska människorättskonventionen (FördrS 18-19/1990), den europeiska sociala stadgan och Internationella arbetsorganisationens (ILO) konvention nr 111. De viktigaste människorättskonventionerna som gäller likabehandling har samlats på webbplatsen ihmisoikeudet.net (på finska). På webbplatsen finns också grundläggande information om de mänskliga rättigheter och hur dessa övervakas.
Ihmisoikeudet.net