Enligt grundlagen är alla lika inför lagen. Ingen får utan godtagbart skäl särbehandlas på grund av kön, ålder, ursprung, språk, religion, övertygelse, åsikt, hälsotillstånd eller funktionsnedsättning eller någon annan omständighet som gäller den enskilde som person. 

Likabehandling och jämställdhet avser ofta samma sak i vardagligt språk, men i lagen avser de olika saker. 

Bestämmelser om likabehandling finns i diskrimineringslagen. I den förbjuds diskriminering på grund av ålder, ursprung, nationalitet, språk, religion, övertygelse, åsikt, politisk verksamhet, fackföreningsverksamhet, familjeförhållanden, hälsotillstånd, funktionsnedsättning, sexuell läggning eller någon annan omständighet som gäller den enskilde som person. Justitieministeriet ansvarar för beredningen av diskrimineringslagen. Till diskrimineringsombudsmannens ansvarsområden hör att behandla anmälningar om diskriminering utifrån alla de grunder som nämns i diskrimineringslagen. 

Jämställdhet innebär förbud mot diskriminering på grund av kön, könsidentitet och könsuttryck. Bestämmelser om detta finns i jämställdhetslagen, som social- och hälsovårdsministeriet ansvarar för. Jämställdhetsombudsmannen övervakar jämställdhetslagen och främjar jämställdheten mellan könen samt bistår den som blivit utsatt för diskriminering enligt jämställdhetslagen. 

Justitieministeriet har huvudansvaret för lagstiftningen om likabehandling. Diskrimineringsombudsmannen övervakar att likabehandling och icke-diskriminering uppnås. Dessutom främjar många organisationer och andra statliga organisationer likabehandling. 

Varje myndighet, anordnare av utbildning eller småbarnspedagogik och arbetsgivare har en lagstadgad skyldighet att främja likabehandling i sin verksamhet.  

Myndigheter, anordnare av utbildning eller småbarnspedagogik, producenter av offentliga tjänster och arbetsgivare som har över 30 anställda har en lagstadgad skyldighet att utarbeta en likabehandlingsplan med riktlinjer för de åtgärder som behövs för att främja likabehandling.  

Hatretorik är kommunikation som väcker eller sprider hat mot en person eller en grupp av människor. Det kan uttryckas i tal men också i gester, text, bilder, symboler, musik, teckningar och filmer.

Vilken gärning som helst som definieras som ett brott i finsk lagstiftning kan vara ett hatbrott, till exempel misshandel, olaga hot, diskriminering eller skadegörelse. Det är motivet som avgör huruvida det är fråga om ett hatbrott. Vid hatbrott är motivet fördomar eller fientlighet till exempel mot offrets antagna eller verkliga etniska eller nationella bakgrund, religiösa övertygelse eller livsåskådning, sexuella läggning, könsidentitet, könsuttryck eller funktionsnedsättning.

Strukturell diskriminering: Strukturell diskriminering sker på institutionsnivå. Diskrimineringen är antingen oavsiktlig eller avsiktlig och grundar sig på institutionens strukturer, verksamhetssätt och attityder. Det här leder till att möjligheterna för personer som hör till vissa minoritetsgrupper försämras. En typisk form av strukturell diskriminering är strukturell rasism. 

Strukturell rasism kan ofta vara omedveten och ta sig uttryck i skenbart neutrala förfaranden som i själva verket utestänger personer som betraktas som annorlunda från majoritetsbefolkningen. Genom rasistiska tankesätt rättfärdigas ofta diskriminerande fördomar och skapas samhällshierarkier.

All särbehandling är inte diskriminering. Positiv särbehandling som syftar till att främja likabehandling eller systematiskt bekämpa diskriminering, är till exempel inte diskriminering.  

Med befolkningsrelationer avses relationer mellan olika grupper, såsom språkliga, religiösa och kulturella grupper. Relationerna mellan dessa grupper kan påverka möjligheterna för personer som hör till olika grupper att verka i samhället. Det kan förekomma negativa attityder mot personer som hör till vissa grupper till exempel i skolor, i arbetslivet eller då man skaffar bostad.  

Befolkningsrelationerna kan mätas till exempel genom att samla in information om människors attityder, upplevd säkerhet, hur mycket människor med olika bakgrund interagerar med varandra samt om erfarenheter av delaktighet.   

Diskriminering i allmänhet 
Om du blir utsatt för diskriminering, kan du kontakta diskrimineringsombudsmannens byrå. Du kan kontakta byrån med låg tröskel. Det är möjligt att få service på flera olika språk. 

Diskriminering i skolan 
Om du blir utsatt för diskriminering i skolan, kan du kontakta utbildningsanordnaren eller läroanstalten, till exempel en lärare eller rektorn. Du kan be diskrimineringsombudsmannen om råd för hur diskrimineringssituationer ska redas ut. 

Diskriminering i arbetslivet 
Om du stöter på diskriminering i arbetslivet, ska du först kontakta din chef. Om du inte får hjälp av din chef ska du kontakta arbetarskyddsfullmäktigen eller förtroendemannen på arbetsplatsen. Du kan också kontakta arbetarskyddet vid regionförvaltningsverken, som övervakar diskriminering i arbetslivet. 

Hatbrott 
Om du misstänker att du blivit utsatt för hatbrott ska du kontakta polisen. Ett hatbrott är ett brott som riktar sig mot en person på grund av att brottsoffret hör till någon nationell, religiös, etnisk, sexuell eller annan motsvarande folkgrupp. Du kan be om hjälp hos Brottsofferjouren. 

Samtalshjälp 
Om du behöver samtalshjälp, har Mieli rf:s kristelefon jour på finska dygnet runt på numret 09 2525 0111. Du kan ringa kristelefonen anonymt och konfidentiellt. Det är möjligt att få samtalshjälp på olika språk.   

Vad är en likabehandlingsplan? 

• En likabehandlingsplan är en plan som en myndighet eller organisation upprättar för att fastställa hur den som arbetsgivare kommer att främja likabehandling samt förebygga och ingripa i diskriminering. 
• Syftet med planeringen är att förbättra verksamheten med tanke på uppnåendet av likabehandling.

Vem berörs av planeringen? 

• Enligt diskrimineringslagen ska myndigheter och utbildningsanordnare alltid utarbeta en likabehandlingsplan.  
• Denna skyldighet gäller också organisationer med fler än 30 anställda. I mindre organisationer ska man bedöma uppnåendet av likabehandling och främja likabehandling. 

Vilka är fördelarna med likabehandlingsplanering? 

• Likabehandlingsplanen främjar likabehandling av alla personer som deltar i verksamheten, dvs. serviceanvändare, arbetstagare och arbetssökande.