Vad är jämlikhet?
Jämlikhet är en grundläggande rättighet om vilken det föreskrivs i Finlands grundlag. Med jämlikhet avses att alla människor är likvärdiga oavsett exempelvis kön, ålder, etniskt eller nationellt ursprung, hudfärg, språk, religion, funktionsnedsättning eller sexuell läggning.
I ett rättvist samhälle ska alla ha likvärdiga möjligheter att utbilda sig, arbeta och få olika tjänster. De grundläggande rättigheterna tillkommer alla.
Formell jämlikhet
Med formell jämlikhet avses att alla människor behandlas lika i liknande situationer. Detta garanterar likväl inte likabehandling, eftersom initiala skillnader som till exempel hälsotillstånd, kön, ålder och språk inte beaktas.
Faktisk jämlikhet
Faktisk jämlikhet kan förutsätta att man avviker från principen om likabehandling för att jämlikhet ska uppnås för alla oberoende av bakgrund. Faktisk jämlikhet främjas till exempel genom rimliga anpassningar såsom nödvändiga hjälpmedel och likabehandlingsplanering.
Diskrimineringslagen skyddar mot diskriminering
Syftet med diskrimineringslagen är att främja likabehandling och förebygga diskriminering samt att effektivisera rättssäkerheten för den som utsatts för diskriminering.
Diskrimineringslagen skyddar dig mot diskriminering på följande grunder: ålder, ursprung, nationalitet, språk, religion eller övertygelse, åsikt, politisk verksamhet, fackföreningsverksamhet, familjeförhållanden, hälsotillstånd, funktionsnedsättning, sexuell läggning, någon annan omständighet som gäller den enskilde som person.
Lagen skyddar dig också i fall där diskriminering grundar sig på ett antagande om någon egenskap hos dig. Förbudet mot diskriminering inom olika livsområden preciseras i jämställdhetslagen, strafflagen och i arbetslagstiftningen.
Alla människor har rätt till likabehandling. Med diskriminering avses att en person behandlas sämre än andra på grund av någon personlig egenskap. Diskriminering kan förekomma till exempel i arbetslivet, i utbildning eller i tillgången till tjänster.
Särbehandling är inte diskriminering, om det med avseende på de grundläggande och mänskliga rättigheterna finns ett godtagbart syfte för behandlingen och medlen för att uppnå detta syfte är proportionerliga. Bestämmelser om de legitima grunderna för särbehandling finns i diskrimineringslagen.
Diskrimineringsgrunder
Diskrimineringsgrunder som förbjuds i diskrimineringslagen är:
Diskrimineringslagen skyddar alla, oavsett ålder, mot diskriminering på grund av ålder.
Med ursprung avses en persons etniska eller nationella ursprung.
Med nationalitet avses en persons medborgarskap i ett visst land.
Med språk avses nationalspråken finska och svenska, de samiska språken, teckenspråk samt beroende på det enskilda fallet även andra språk och olika dialekter.
Enligt grundlagen ska det allmänna tillgodose den finskspråkiga och svenskspråkiga befolkningens kulturella och samhälleliga behov enligt lika grunder. I kontakter med statliga myndigheter och tvåspråkiga kommunala myndigheter har var och en rätt att använda finska eller svenska.
Enligt samiska språklagen har samerna inom samernas hembygdsområde alltid rätt att efter eget val använda samiska eller finska i skötseln av ärenden.
Med religion avses traditionella religioner såsom exempelvis kristendom, islam, judendom och hinduism, samt nya religiösa rörelser.
Med övertygelse avses icke-religiös världs- eller livsåskådning, till exempel ateism.
Med åsikt avses bland annat en persons politiska och samhälleliga åsikter och synsätt.
Med politisk verksamhet avses deltagande i politiska aktiviteter, medlemskap i eller stöd till ett parti.
Med fackföreningsverksamhet avses exempelvis medlemskap i ett fackförbund eller aktivitet i ett fackförbund.
Med familjeförhållanden avses huruvida en person har familj, är ogift, gift, i ett registrerat partnerskap, sambo, i ett parförhållande, frånskild eller änka eller änkling.
Med hälsotillstånd avses både fysiskt och psykiskt hälsotillstånd. Hälsotillståndet omfattar både akuta och kroniska sjukdomar.
Personer med funktionsnedsättning innefattar personer med varaktiga fysiska, psykiska, intellektuella eller sensoriska funktionsnedsättningar, vilka i samspel med olika hinder kan motverka deras fulla och verkliga deltagande i samhället på lika villkor som andra.
Den officiella internationella definitionen av funktionsnedsättning finns i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.
Myndigheter, utbildningsanordnare, arbetsgivare och de som tillhandahåller varor eller tjänster ska göra rimliga anpassningar för att göra det möjligt för personer med funktionsnedsättning att på lika villkor som andra uträtta ärenden hos myndigheter och få utbildning och arbete samt sådana varor och tjänster som tillhandahålls allmänheten och att klara av sina arbetsuppgifter och avancera i arbetet.
När behovet av anpassningar bedöms ska utöver behoven hos personen med funktionsnedsättning även beaktas aktörens förmåga till anpassningar.
Sexuell läggning är en egenskap som avgör vem man blir förtjust eller förälskad i och vem man känner emotionell eller erotisk attraktion till.
Annan omständighet som gäller den enskilde som person betyder att den förteckning över diskrimineringsgrunder som ingår i lagen inte är uttömmande. Annan omständighet som gäller den enskilde som person kan vara exempelvis samhällelig ställning, förmögenhet, utseende eller bostadsort.