”En jämlik gemenskap = lyckligare studenter”
God praxis för ingripande i diskriminering: Trakasseriombud vid Studentkåren vid Helsingfors universitetet
När man råkar ut för diskriminering eller trakasserier känner man sig vanligtvis förvirrad och vet inte hur man ska gå till väga. I sådana fall får studenterna vid Studentkåren vid Helsingfors universitetet (HUS) hjälp av trakasseriombud.
”Vi har två trakasseriombud som ger råd och stöd till studenter som har råkat ut för trakasserier, mobbning, diskriminering eller annat ojämlikt bemötande. Ombuden är studentkårsanställda som har fått utbildning för sitt uppdrag”, berättar Lauri Linna, medlem i HUS styrelse och ansvarig för likabehandlingsärenden.
Närmare 30 000 studenter är medlemmar i HUS. Under studentkåren verkar dessutom 250 mindre studentorganisationer.
Enligt Linna är uppdraget som trakasseriombud en mycket etablerad del av HUS verksamhet.
Man kan kontakta trakasseriombuden även om man inte själv blivit utsatt för trakasserier eller diskriminering. Man får hjälp även när man sett någon bli trakasserad eller diskriminerad, eller när man vill diskutera eventuella sätt att ingripa i sådana situationer. Trakasseriombuden kan kontaktas såväl per telefon som per e-post.
”Trakasseriombuden vidtar inga åtgärder utan tillstånd från den som ber om hjälp. De har också tystnadsplikt.”
För att säkerställa konfidentialiteten statistikförs inte de fall som trakasseriombuden behandlar. Det finns därför inga uppgifter om hur många gånger ombuden har kontaktats för hjälp eller vilka som är de vanligaste orsakerna till att de kontaktas.
”Det gäller fall på ett mycket brett spektrum, från mobbning till sexuella trakasserier”, beskriver Linna.
Studenterna kan kontakta förutom HUS trakasseriombud också Helsingfors universitets jämställdhetsansvarig när det gäller trakasserier och diskriminering vid universitetet.
”Frågor som rör likabehandling möter ibland också motstånd och förundran över om de verkligen är relevanta frågor. Vi vid HUS anser dock att en jämlik gemenskap innebär lyckligare studenter.”
Till exempel trakasseriombudens verksamhet har enligt Linna haft en tydlig inverkan. Att dessa ombud finns är redan i sig ett klart tecken på att HUS tar trakasserier och diskriminering på allvar. Dessutom har de enstaka fall som ombuden behandlar alltid stor betydelse för den student som ber om hjälp, men också för den organisation eller gemenskap där fallet inträffat.